torsdag, maj 23

Tjejer lyssnar inte på Linkin Park.

När jag gick i femman var några av de mest populära banden/artisterna gorillaz, Eminem och Linkin Park, om man var kille vill säga. Mitt absoluta favoritband var Ebba Grön och The Clash men ingen visste vilka de var, men Linkin Park kände de till.

Min skola var liten, så klass 5 och 6 var ihopslagna. Jag hade min bästis och vi hängde mest tillsammans med killarna i sexan. Vi umgicks i princip aldrig med tjejerna om vi inte var tvugna, vi hade helt enkelt typ noll gemensamt. Jag ägde Linkin Parks nya skiva, och brände så en kopia och gav till min crush för jag visste att han gillade dom men inte hade råd att köpa skivan. Tjejerna i klassen fick nys om detta, ja alltså att jag gillade Linkin Park och sedan att jag till och med gillade Gorillaz och Eminem också, plus att jag gillade Eminems musik och inte hans utseende för att han var snygg, HERREGUD! så får man ju bara inte bete sig. Till råga på allt hade jag svarta kläder, huvtröjor och baggyjeans som vi åkte ändå till Borås för att handla, och ALLA hade såna i hela bygden... eller ja, alla KILLAR. Så särskilt utstickande var det inte, bara det faktum att jag var tjej och klädde mig så.

En tiorast typ samma vecka så sa min lärare något i stil med: "Tjejerna behöver inte gå ut på den här rasten det är något som de vill prata om så alla tjejer stannar inne" sen gick hon också ut och lämnade alla tjejerna ensamma i klassrummet. Min bästis var sjuk den dagen så jag var on my own.

"Annica det är något vi måste prata om" började hon som var Queen Bee att säga. och jag minns att jag tänkte "jaha vafan har jag gjort nu då" hon såg skitallvarlig ut och fortsatte:
"Ja alltså... det handlar om din musik och dina kläder... Du har ju svart väldigt ofta och hiphopkläder... och ja.. svart är ju inte direkt en tjejfärg och duvet... Tjejer lyssnar inte på Linkin Park.. eller Gorillaz". Jag blev helt paff först och bah... wtf?! sedan började jag okontrollerat gapflabba och kom inte ens på något svar på tal för det var så jävla sjukt. hon fortsatte: "Alltså.. Vi tycker det är jobbigt och vi har pratat med våra mammor och de tyckte vi skulle prata med dig också.. Vi kan hjälpa dig". Ungefär då fick jag psykbryt och sa att det är fan ni som behöver hjälp och gick ut.
Sen den dagen sista terminen i femman - har jag i princip bara haft svarta kläder på mig, därför att det är min favoritfärg. Så det har jag kanske mina klasskompisar att tacka för - jag blev ännu mer enveten om att skita i vad folk tycker. Sen att jag efter det spökade ut mig ännu mer som en idiot och klädde mig bara för att provocera, det var kanske inte sådär jättemoget och ledde väl inte till särskilt mycket alls, tvärtom blev jag sen mobbad i högstadiet. men kanske hade jag blivit det iaf även om jag smörjt in mig med brun utan sol och målat läpparna med idomin, haft playboy t-shirt och mjukisbyxor som det står sexy på röven på, det är ju liksom försent att ta reda på nu.
Men det hör inte så mycket till det jag ville säga, för jag är ändå glad att jag pallade skita i vad folk tycker och gjorde vad jag kände för ändå.

Men, grejen är den att jag vågade fortsätta göra vad fan jag ville därför att min mamma sa att det var okej, hon lärde mig att man får se ut hur man vill, det är bra att vara galen och är det någon som kommer och försöker trycka ner en så ska man svara "fuck you".
visst hon satte gränser också. t.ex så fick jag inte klä mig alltför sexuellt utmanande. men det var i princip den enda guidelinjen hon bromsade med. och fyfan vad glad är för det.

fyfan vad olycklig jag hade varit om jag bara fick ha 'tjejfärger' och 'tjejkläder' på mig och fyfan om jag bara hade fått lyssna på 'tjejmusik'. hur jävla begränsad och ännu mer störd i huvudet hade man inte blivit då?

det måste vara hemskt att må dåligt över att en person i klassen eller på jobbet eller var som helst inte passar mallen. det finns så himla mycket att må dåligt över ändå liksom. och jag tänker allra mest på alla dom som mår dåligt därför att de själva inte passar in och som inte har någon som backar upp dom, alla de som inte har stöd och styrkan att känna att det inte spelar någon roll. alla de som mår dåligt därför att hur mycket de än försöker så passar de inte in.

nu i efterhand så inser jag att antagligen var tjejerna i klassen som de var, pga av att de lärt sig det från både sina sina mammor och från typ, hela samhället och att det var samma för deras mammor.

men ändå att de som pratat med sina mammor om hur jobbigt det var att ha en tjej som inte var 'flickig' i klassen verkade ha fått grönt kort hemifrån för en intervention. hur stört är inte det egentligen, nivån av att lägga sig i andras business verkar inte ha några gränser när det kommer till att passa in. på mellanstadiet och tidigare så heter det "tjejer gör inte så" på högstadiet och senare heter det "ska du verkligen äta allt det där". det slutar liksom aldrig.

jag är så jävla glad att jag iaf inte hemifrån fick lära mig att "det viktigaste som finns är att passa in" utan att jag fick lära mig "det värsta som finns är att vara som alla andra".            

1 kommentar:

  1. ja herreminje, jag minns att det var ganska en del turbulens där i mellanstadiet för vi pratade såklart om dig jag och mamma i massor av våra timslånga telefonsamtal :-) Vi var mer irriterade på att du inte fick mer utmaningar i skolan mentalt eftersom du lätt blev uttråkad vs försvann i dina egna ideer samt ifrågasatte hela syftet med skolan. Jag trodde du skulle bli en skolkare om inte syftet blev klarare för dig, empiriker du vet. Mamma inriktade sig på systemet med de opedagogiska vuxna. Vi tyckte faktiskt rakt av att de betedde sig som mobbare själva och det gissar jag att hon tog upp med dem. Din klädsmak fattade vi nog faktiskt aldrig varför de gnällde på i sig, du var ju en skapande person redan som mycket liten och jag kan inte tänka mig annat än att mamma var stolt över att du kunde argumentera för din sak, om än inte alltid hon höll med... Det var bara så tråkigt att din riktade energi skulle behöva gå åt till att försvara ditt sätt att klä dig istället för till skolarbetet.

    SvaraRadera